Köpte höghus för 20 kronor och öppnade ett hotell

Från att vara en liten träffpunkt för människor med psykisk bräcklighet har den lokala RSMH-föreningen blivit byns största arbetsgivare. Det är RSMH som lagar skolmaten i byn. Det är RSMH som gör frukost åt äldreomsorgen. Och i det gamla sjukhusets personalbostad har de öppnat hotell, byns enda hotell. Om någon trodde att människor med psykiska funktionsnedsättningar saknar arbetsförmåga kan de ta en tur till jämtländska Fjällsjö.

Det snackas om Tore i Jämtland. Tore Hansson är eldsjälen som ligger bakom den dynamiska RSMH-föreningen i Fjällsjö. I hela sitt vuxna liv har han arbetat med psykiskt funktionsnedsatta. Efter sju år på Sidsjöns mentalsjukhus i Sundsvall, där han började jobba redan som tonåring, flyttade Tore i början av 1970-talet hem till sin uppväxtort Rossön i Jämtland för arbete som primärvårdsskötare inom psykiatrin. De stora utskrivningarna från psyk hade börjat redan då. Människor skulle inte längre vistas på mentalsjukhus utan bo hemma i egna bostäder men med stöd.

Tore Hansson.

Under många år åkte Tore runt och vårdade och samtalade med psykiatripatienter på landsbygden runt Backe i Jämtland. Han gav dem mediciner och lyssnade. Men så 1997 skulle allt göras om. Hemtjänst och hemsjukvård skulle bakas ihop i en stor omorganisering.

– Jag skulle jobba 50 procent i psykiatrin och 50 procent som hemsamarit. Jag skulle först koka gröt hos en kille som hemtjänstpersonal och sedan skulle jag vidare och lyssna på en psykiatripatient med ångest. Det går inte att tidsmaximera psykiatrivården på det sättet. Jag kan inte trösta en olycklig människa på 20 minuter. Det funkar inte, sa jag till cheferna.

Tore hade anställts som mentalskötare för att ta hand om psykiatrins patienter. Han stod på sig med ett enda krav – att få fortsätta göra det som stod i anställningskontraktet.

– Det blev konfrontation med kommun. De sa att jag arbetsvägrade. Ärendet hamnade till slut i tingsrätten. Jag hävdade hela tiden det som stod i anställningsavtalet – att jag skulle arbeta med psykiskt sjuka, punkt slut. Jag menar, jag hade ett tjugotal människor från psykiatrin inom en femmilsradie som jag skulle besöka under en månad, två tre gånger i veckan. Det arbetet fungerade ju.

Konflikten slutade med att Tore blev uppsagd, med ersättning. Han fick därefter stämpla, leva på A-kassa. Men han brann oförminskat för de psykiskt sjuka i Backe.

– Vad skulle personerna som jag hade tagit hand om ta vägen? Kommunen hade inget nys alls om den saken. Människor kunde ju inte bara gå till vårdcentralen och fylla på dosetter, utan att få prata med någon. Så jag ringde runt och kollade lite.

Det fanns något som hette RSMH i Sverige, Riksförbundet för social och mental hälsa. Tore och några av dem han tidigare hade vårdat bildade en lokalavdelning av RSMH i Fjällsjö 1998. De fick låna en enrumslägenhet i det gamla sjukhuset, vilken blev RSMH:s första föreningslokal. Därmed fanns det en träffpunkt i byn som alla kunde åka till. Med tiden skulle det visa sig att RSMH:s historia i Fjällsjö nästan fick en parallell historia i sjukhusets gradvisa nedläggning. Sjukhuset krympte och RSMH växte.

Artikeln fortsätter i boken »Det är vi som äger«.


Fakta: »Det är vi som äger« av Fredrik Bergman (Verbal förlag 2023)

Runt om i Europa finns det exempel på hur människor i utsatthet startar egna kooperativa företag för att själva lösa frågorna om arbete och försörjning. Den här boken handlar om den våg av företagande som för 30 år sedan uppstod i norra Italien, och som sedan spridits ut över Europa. Strålkastarna riktas mot 21 sociala kooperativ som alla bygger på affärsidéer som visat sig fungera och skulle kunna spridas. Exempel är Steg för steg, Multikult, Naturjouren, Grimbo bilvård och Stenbacken. Flera av företagen drivs av personer med psykisk funktionsnedsättning.

Författare är journalisten Fredrik Bergman har själv arbetat i många år med de sociala kooperativen Macken och Street business.

Text Fredrik Bergman Foto RSMH Fjällsjö, Marja Beckman/RSMH och Verbal förlag